Månad: mars 2022

Inledning.

I vanliga fall är mina nyheter referat av artiklar i israeliska tidningar. I denna artikel skall jag försöka sammanfatta några personliga tankar kring svårigheterna att hitta en lösning på konflikten. 

Tanken med 2-statslösningen är att området skall delas i två självstyrande stater, som respekterar och erkänner varandra. Detta mål upprepas politiskt som ett mantra av USA, EU, Sverige och andra, men det är mest tomma ord. Arabländerna är inte aktiva, utom möjligen Qatar, som pumpar in pengar till Hamas i Gaza. Inget arabland ger exempelvis bidrag till UNRWA:s arbete i Palestina.

Det har gjorts massor av försök att hitta en lösning på konflikten Israel-Palestina. Jag citerade Johan Berggren i en tidigare artikel om Jerusalem. Han skrev: ”Det har funnits 40 planer för Jerusalem som misslyckats”.

Låt mig börja med några nyligen uttalade slutsatser:

• Anders Persson (forskare och israelkännare) i oktober 2021: Det är mycket lite som talar för ett självständigt Palestina. Det har inte varit så pessimistiskt sedan 1990-talet. Det är ingen som driver frågan seriöst”.
• I tidningen Jerusalem Post beskrevs läget så här i början av februari 2022: Fredsprocessen är frusen; Bidenadministrationen avstår från initiativ. Premiärminister Bennet vill inte ha en 2-statslösning”.

Några svårigheter om konflikten skall lösas.

Faktaunderlaget har jag hämtat från olika källor, men boken ”Den perfekta konflikten” av Johan Berggren, har nog spelat störst roll. Han arbetade 4 år (2013-2017) i Israel, som stabschef i den s.k. Kvartetten (FN, EU, USA, Ryssland), vars uppgift var att försöka finna former för en självständig och fungerande fredlig relation i området. Jag har valt att fokusera på 7 frågor.

1. Var skall gränsen dras mellan de två staterna?

Palestinierna hävdar att gränsen skall gå längs stilleståndslinjen från kriget 1967.  Hamas, som ökar sitt inflytande i Palestina hävdar att man bara nöjer sig med allt land från ”Floden till Havet”.Det som hänt efter 1967 är att ett stort antal judar bosatt sig innanför den gröna linjen. 

Det borde vara möjligt (åtminstone teoretiskt) att dra en gräns, så att så få människor som möjligt tvingas flytta, men problemen verkar vara oöverstigliga om man tar hänsyn till övriga frågor, som jag berör nedan.

2. Vad skall hända med de judiska bosättare som tvingas flytta?

Det finns idag mer än 500 000 israeler som bor innanför den gröna linjen. Till detta kommer ca 200 000 judar som bor i östra Jerusalem. Man kan utgå från att det inte blir möjligt för judar att bo i en självständig arabisk stat. Detta i motsats till dagens Israel, där det bor 1,8 miljoner araber, som är integrerade i det judiska samhället.

Det hade nog varit hanterbart att dra en gräns för 40-50 år sedan, då det inte fanns så många bosättare. Palestinierna har vid flera tillfällen erbjudits lösningar, där de fått 95-97 % av Västbanken, men de har alltid tackat nej. Berggren citerar en israelisk ledare, som uttryckte sin frustration: ” Araberna har aldrig missat en möjlighet att missa en möjlighet”.

Det är politiskt omöjligt för en israelisk regering att gå med på en folkomflyttning, som berör 700 000 personer. Till bilden hör att bosättarna skaffat sig stort politiskt inflytande i flera av partierna i Israel. Många bosättare är också starkt drivna av religiösa motiv: ”Detta är vårt land. Här har våra fäder bott. Gud har lovat Abraham, Isak och Jakob att Judéen och Samarien tillhör Israel”. Landet skall vara ett nationellt hem för judar.

3. Israel har blivit bränt en gång tidigare.

Israel lämnade Gaza 2004 efter starka internationella påtryckningar. 5000 judar tvingades lämna sina bostäder och företag under stora protester. Israel har bittert fått uppleva konsekvenserna av detta tillbakadragande. Terrororganisationen Hamas tog över området och sedan har israels befolkning utsatts för tusentals raketer och brandbomber. Man har tvingats föra flera krig mot Hamas. Det måste vara en fasa för Israel om Hamas skulle ta över Västbanken, vilket opinionsundersökningar antyder skulle kunna ske. Israel hotas av en Gazaliknande situation längs hela gränsen.

4. Hur skall Jerusalem hanteras?

Detta är nog den svåraste av alla frågorna. Jag har beskrivit situationen i ett tidigare nummer av ISRAL/NYTT. Jerusalem är en lyftesten. För judarna gäller att staden anlades av kung David för 3000 år sedan. Den är evig och odelbar. Araberna hänvisar till att Muhammed gjorde två resor till Jerusalem, och vid en av dessa for han till himlen. Kvartetten tänkte sig en lösning som bland annat innebar att Gamla Staden skulle styras gemensamt av israeler, palestinier och ev. några fler länder (t.ex. USA, Saudi Arabien) och att PA skulle ha kontroll över Östra Jerusalem (exklusive bosättningarna). Israel skulle svara för säkerheten.

5. Vad skall hända med de 5 miljoner flyktingar som finns i länderna runt Israel (främst Syrien och Jordanien)?

Kvartetten, som Johan Berggren arbetade för, tänkte sig att 10 000- 50 000 skulle kunna återvända till Israel och en del till Palestina. För att detta skulle kunna ske, skulle det krävas ett omfattande system för ekonomisk kompensation.

6. Hur skall säkerheten garanteras vid en 2-statslösning?

En stats primära uppgift är att skapa trygghet och säkerhet för sina medborgare.  Detta har fungerat relativt bra i Israel och på Västbanken, genom ett nära samarbete mellan Israels och den Palestinska myndighetens säkerhetsstyrkor.

7. Misstron mellan ledarna måste försvinna.

I nuläget är det oklart vem Israel skall förhandla med. Formellt borde det vara PA (Palestinska Myndigheten), som dock saknar legitimitet. Det har inte varit val sedan 2005, och PA har ingen kontroll över Hamas. Det är nog ingen överdrift att säga: ”Palestinierna lider mer av sina egna ledares felaktiga beslut än av Israels agerande”.

Misstron är djup mellan alla parter. Den nya regeringen i Israel har satsat mycket på ”förtroendeskapande åtgärder” (ministerträffar, kulturutbyten osv), men det är nog mest av självbevarelsedrift (man är rädd för att Hamas skall ta över på Västbanken).

Jag tror att det krävs en helt ny generation av ledare. Strategin för dagens ledare i Palestina är att förneka judarnas historia och att uppmuntra till motstånd i olika former. Det är ingen konstruktiv grund för förhandlingar.

Palestinierna i Jerusalem upplever att de diskrimineras på olika sätt: 1. De har svårt att få bygglov; 2. Bosättare tar över ”deras mark”; 3. Deras hus demoleras (saknar bygglov); 4. Konflikt med gränsvakterna: 5. Brist på förståelse från israelernas sida.

Slutkläm.

Jag är övertygad om att Gud har en plan för vad som kommer att hända. Han har lovat landet åt Abraham, Isak och Jakob. Det är också klart att judarna kommer att bo i landet när Jesus kommer tillbaka.

Vi bör be att de judiska ledarna och folket förstår och följer denna Guds plan.

Den internationella diskussionen om konflikten Israel-Palestina handlar mycket om två extrema begrepp och oförenliga slagord: Apartheid och Antisemitism. Det är mycket värdeladdade begrepp, och det blir därför mycket svårt att skapa förståelse och samförstånd.

I ”Notiser januari 2022” skrev jag att Israels utrikesminister Lapid hävdade att en av de största utmaningarna för landet kommer att bli anklagelserna om apartheid. En av de utpekade aktörerna var Amnesty. Den 1.2  2022 levererade organisationen sin rapport (ca 200 sidor). Arbetet har pågått i 4 år. Jag skall redovisa några av de reaktioner som kommit på rapporten.

Några slutsatser i rapporten:

• Israel har uppehållit ett system av förtryck och dominans över palestinierna, både i Israel och de palestinska områdena och mot palestinska flyktingar i andra länder. Landet uppfyller de internationella kriterierna för apartheid. Araberna behandlas som en ras av lägre rang, som systematiskt berövas sina mänskliga rättigheter. Man anklagas för att utföra storskaliga konfiskeringar av palestinsk mark och egendom; tvångsförflyttningar, utomrättsligt dödande, samt att man begränsar rörelsefriheten och förnekar dem nationalitet och medborgarskap.
• Vapenexport till Israel bör stoppas och bojkott bör införas för varor från de israeliska bosättningarna.
• Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) uppmanas att inkludera apartheid i sin pågående utredning. Man vädjar också till alla länder att ställa de ansvariga för apartheid inför rätta.

Reaktioner mot rapporten.

Israel avvisar slutsatserna. Exempel på kommentarer. Rapporten är falsk, vinklad och antisemitisk, och intellektuellt ohederlig.  Rapporten kommer med samma lögner som terroristorganisationerna använder. Israel är inte perfekt, men vi följer internationella lagar och är öppna för en fri press och en oberoende och stark juridisk system. Man förkastar alla antydningar om apartheid. Även ledaren för ett av de arabiska partierna i Israel, Mansour Abbas, avvisar rapporten.

Amnestys chef i Israel kritiserar rapporten. Den innehåller alltför svepande formuleringar och beskriver araberna i Israel som hjälplösa och som offer. Detta stämmer inte med verkligheten, även om det finns problem. ”Den slår igen dörrar”.  Det är en förvriden bild av det israeliska samhället.  Rapportförfattarna drivs av hat och vilja att demonisera Israel.  Man använder sig av ett språk som inte tillämpas på något annat land. Det är dubbla måttstockar. Denna rapport är inte konstruktiv.

Många debattörer förnekar att det råder apartheid. Man hänvisar bl.a. till följande faktiska förhållanden: Det finns 14 araber i parlamentet (Knesset) och araber i Högsta Domstolen. Araber har höga diplomattjänster (t.ex. generalkonsul i Shanghaj). Ordföranden för Israels största bank är arab. Kaptenen i Israels fotbollslandslag är arab.

USA, Canada, Australien, Tyskland, Österrike och Tjeckien har officiellt förkastat anklagelserna om apartheid. Tjeckiens president skrev: ” Jag är förskräckt av en sådan antisemitisk inställning och jag fördömer helt de ensidiga slutsatserna”.

Frankrikes president Macron proklamerade följande i ett tal: ”Hur kan man prata om apartheid i ett land, där det finns många araber i parlamentet och med ledande positioner i myndigheter. Jerusalem är den eviga staden för det judiska folket, samtidigt som andra religioner måste få en plats i staden”.

Enligt israeliska tidningar är det knappast något land, som applåderat Amnestys rapport (inte ens arabstaterna), medan den palestinska ledningen varit entusiastisk. Samtidigt konstaterar vissa tidningar i Israel att Svenska kyrkan röstade för en undersökning om apartheid i Israel, den enda demokratin i Mellanöstern.

Rapporten har också utlöst en diskussion om förhållandena inom Amnesty. Kontoret i London anklagas för antisemitism och rasism. Svarta missgynnas.

Förenade Arabemiraten lovar att göra investeringar för 900 miljarder kronor i Israel.

Löftet att investera i israeliska företag fattades i samband med att Israels president Herzog besökte Emiraten. Detta besök skedde som en uppföljning till Abrahamprotokollet, som jag beskrev i ”Israel/Nytt” den 4 januari 2022.

Israels säkerhetsstyrkor dödade 3 palestinska terrorister den 8 februari 2022 i Nablus.

Palestiniern tillhörde en terroristcell inom Al Aqsa Martyrernas Brigad (kopplad till Fatah). Gruppen hade under de senaste 2 veckorna utfört minst 4 skjutningar mot militärer och bosättare, dock utan att någon israel skadats. Vid begravningen demonstrerade 1000-tals palestinier.

Rekord för Pfizer.

Pfizer, vars Vd är son till överlevare från Förintelsen, räknar med att sälja vaccin och läkemedel mot Covid-19 för 450 miljarder kronor under 2022. Under 2021 gjorde företaget en vinst på 200 miljarder kronor.

Rekord i antisemitism i England 2021.

Under 2021 har 2255 antisemitiska angrepp registrerats i England. Det är det största antal som noterats ett enskilt år. 2020 var antalet 1680. Den judiska befolkningen i England uppgår till 292 000.

Fortsatt oro i Homesh.

I artikel den 21 januari beskrev jag vad som hände i Homesh runt julen 2021. Här kommer en liten uppföljning: Efter beslut i Högsta Domstolen om att mördarens hem skulle rivas anlände IDF för att demolera föräldrarnas hus. Då utbröt oroligheter med araberna med bland annat skottlossning från båda sidor. En palestinier dödades och 10 skadades. En israelisk soldat uppges vara lätt skadad.

Israels president, Herzog, besökte Bahrain.

Detta var första gången en israelisk president besöker landet, som ett resultat av Abrahamavtalet, som ingicks hösten 2020. Syftet är att öka samspelet mellan de två länderna. Ett uttalande av Herzog: ”Gränsen i Mellanöstern har tidigare gått mellan araber och israeler. Nu är det mellan terrororganisationer och ”people of hope”.

Arabisk israel utnämnd till hög diplomatpost.

En arabisk kvinna (medlem i Knesset) har utnämnts till generalkonsul i Shanghai. Det talar starkt emot anklagelserna om att Israel är en apartheidstat.

Ukrainas president är jude.

President Zelensky är jude, men Putin har kallat honom nazist. Hans farföräldrar dödades under Förintelsen. Han utbildade sig till jurist, men blev en populär skådespelare. I valkampanjen var hans budskap att bekämpa korruptionen, att stå upp mot Ryssland, att skapa ett fungerande myndighetssystem.