Den internationella diskussionen om konflikten Israel-Palestina handlar mycket om två extrema begrepp och oförenliga slagord: Apartheid och Antisemitism. Det är mycket värdeladdade begrepp, och det blir därför mycket svårt att skapa förståelse och samförstånd.
I ”Notiser januari 2022” skrev jag att Israels utrikesminister Lapid hävdade att en av de största utmaningarna för landet kommer att bli anklagelserna om apartheid. En av de utpekade aktörerna var Amnesty. Den 1.2 2022 levererade organisationen sin rapport (ca 200 sidor). Arbetet har pågått i 4 år. Jag skall redovisa några av de reaktioner som kommit på rapporten.
Några slutsatser i rapporten:
- Israel har uppehållit ett system av förtryck och dominans över palestinierna, både i Israel och de palestinska områdena och mot palestinska flyktingar i andra länder. Landet uppfyller de internationella kriterierna för apartheid. Araberna behandlas som en ras av lägre rang, som systematiskt berövas sina mänskliga rättigheter. Man anklagas för att utföra storskaliga konfiskeringar av palestinsk mark och egendom; tvångsförflyttningar, utomrättsligt dödande, samt att man begränsar rörelsefriheten och förnekar dem nationalitet och medborgarskap.
- Vapenexport till Israel bör stoppas och bojkott bör införas för varor från de israeliska bosättningarna.
- Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) uppmanas att inkludera apartheid i sin pågående utredning. Man vädjar också till alla länder att ställa de ansvariga för apartheid inför rätta.
Reaktioner mot rapporten.
Israel avvisar slutsatserna. Exempel på kommentarer. Rapporten är falsk, vinklad och antisemitisk, och intellektuellt ohederlig. Rapporten kommer med samma lögner som terroristorganisationerna använder. Israel är inte perfekt, men vi följer internationella lagar och är öppna för en fri press och en oberoende och stark juridisk system. Man förkastar alla antydningar om apartheid. Även ledaren för ett av de arabiska partierna i Israel, Mansour Abbas, avvisar rapporten.
Amnestys chef i Israel kritiserar rapporten. Den innehåller alltför svepande formuleringar och beskriver araberna i Israel som hjälplösa och som offer. Detta stämmer inte med verkligheten, även om det finns problem. ”Den slår igen dörrar”. Det är en förvriden bild av det israeliska samhället. Rapportförfattarna drivs av hat och vilja att demonisera Israel. Man använder sig av ett språk som inte tillämpas på något annat land. Det är dubbla måttstockar. Denna rapport är inte konstruktiv.
Många debattörer förnekar att det råder apartheid. Man hänvisar bl.a. till följande faktiska förhållanden: Det finns 14 araber i parlamentet (Knesset) och araber i Högsta Domstolen. Araber har höga diplomattjänster (t.ex. generalkonsul i Shanghaj). Ordföranden för Israels största bank är arab. Kaptenen i Israels fotbollslandslag är arab.
USA, Canada, Australien, Tyskland, Österrike och Tjeckien har officiellt förkastat anklagelserna om apartheid. Tjeckiens president skrev: ” Jag är förskräckt av en sådan antisemitisk inställning och jag fördömer helt de ensidiga slutsatserna”.
Frankrikes president Macron proklamerade följande i ett tal: ”Hur kan man prata om apartheid i ett land, där det finns många araber i parlamentet och med ledande positioner i myndigheter. Jerusalem är den eviga staden för det judiska folket, samtidigt som andra religioner måste få en plats i staden”.
Enligt israeliska tidningar är det knappast något land, som applåderat Amnestys rapport (inte ens arabstaterna), medan den palestinska ledningen varit entusiastisk. Samtidigt konstaterar vissa tidningar i Israel att Svenska kyrkan röstade för en undersökning om apartheid i Israel, den enda demokratin i Mellanöstern.
Rapporten har också utlöst en diskussion om förhållandena inom Amnesty. Kontoret i London anklagas för antisemitism och rasism. Svarta missgynnas.